BERÖRD
Som de flesta vet så önskade ju jag att vi fick kontakt med Victors mamma
(den söta pojken som dog 1 år och 7 månader)
Har haft en helt underbart samtal med Sofie.
Har aldrig blivit så berörd som utav hennes text och tankar...
De far in i hjärtat som en borrad pil och efterlämnar ett ärr i tankarna.
Sofie skriver rakt och ärligt hur det känns som ung mamma
mista sitt första barn i denna hemska sjukdom -cancer
Läste hennes helt underbar blogg, kollade på ett avsnitt från "sjukhuset" där de var med sedan
såg jag en film de gjort -då brast tårkanalen...
Tänkte att nu kommer jag aldrig orka fota idag men då
till 100% kom kicken- att vi gör ju detta för att hjälpa dom som är drabbade.
Åkte iväg och körde en toppfotografering!
Solen sken under tagningen allt gick perfekt och precis när vi var klara
kom regndropparna ...
Jag tror att Victor satt på ett ulligt moln som en söt liten ängel och tackade oss
för vår hjälp.
Sofie kommer att stödja projektet med att skriva försättsbladet om deras öde.
Och om du läser detta nu Sofie så skriv en bok.
Nobellpris i Litteratur 2010 väntar.
Go Girl go...
den 18 juni på tv3 kan ni följa deras öde på "sjukhuset"
det går även att se de gamla tre avsnitten där de är med i på nätet.
Sofies blogg är http://denstarkastestjarnan.blogg.se/
ett utag från bloggen som berörde mig enormt kommer här
citerat Victors mamma Sofie
Tack för allt Sofie-lider med er sorg , men vi är med er i hjärtat
kram en berörd buskapten som vet en sak idag!
-att det vi gör är stoooooort & enormt bra
Tankar...
DATUM: 2009-06-06 TID: 11:31:35 Tanken slår mig hela tiden, speciellt när jag står i Victors rum och tittar på alla hans leksaker, kläder, tavlor, ja allt som varit hans.Hur kan en människa bara försvinna, upphöra att existera ? Vart tar all kärlek, alla tankar, allt som definerat den här personen till att vara just "han" vägen?
Står ofta och blundar och ber av hela mitt hjärta att det skall komma något tecken, ett tecken på att han fortfarande är med oss på något sätt. Men det känns så kallt och tomt, inte som om han skulle vara där.
Just ordet "borta" ryser jag av. Vadå borta? Borta var? Han var ju här nyss. Korten som står överallt omkring huset är ju inte längesedan de togs och då är han ju "där". Men nu? Var?
Livet förbryllar mig, vad finns det igentligen för mening. För vissa bara glider igenom det utan problem på vägen medans andra verkligen får kämpa för att kunna hålla sig kvar vid livets kant.
Vissa gör allt för att få leva, men får inte, andra gör allt för att få dö, men lyckas inte. Vem är det igentligen som bestämmer vem som får leva och inte? Är det en slump och isånt fall styrt av vad?
Den bisarraste känslan i världen måste vara det här. Att behöva sitta och försöka förstå varför ens barn inte finns kvar? Att veta vad som tog hans liv, men att inte kunna göra något. Att ha kämpat så otroligt länge mot en fruktad fiende som tillslut vann kampen och slet honom ur din famn och lämnade dig totalt ensam och oförstående.
Att behöva bli kompis med förnekelsen och ensamheten, som du en gång fruktat.
Att för varje dag som går, ha samma film uppspelad innanför ögonen utan möjllighet att trycka på paus eller stopp.
Du gör en fantastisk insats!!.. kommer definitivt att köpa kalendern.. ska sprida det vidare till alla ja känner!!.. Tycker det är fantastiskt hur man faktiskt kan hjälpa varandra.. o hur man faktiskt kan byr sig om någon man inte känner.. att visa medlidande o försöka skänka lite styrka!!.. vi borde alla bry oss mer om varandra!!.. Ska bli spännande när allt är färdigt.. / Michaela
Hejsan!! Har suttit och läst bloggen om Viktor och jag kan inte sluta gråta. Vi som är med vi ska inte nöja oss med att bara sälja 15 kalendrar!!! Vi ska sälja dessa och tänka tanken att "om" det vore ens egna barn som var drabbad och att dessa pengar som vi skänker gjorde så att forskarna hittar ett botemedel så fort som det bara gick. Så att dom hann att rädda just mitt barn!!! Tänker vi så då lovar jag att vi kommer kunna skänka en fin summa till dessa underbara barn som lider så mycket av denna hemska sjukdom...Bara tanken på vad lille Viktor fick gå igenom Gör att Jag vet att jag kommer att sälja många kalendrar och det hoppas jag att ni andra oxå tänker göra. Kramisar till er alla!!! Assistenten Sylvia
Hejsan!
Vilket toppeninitiativ att göra en kalender! Följer Victors mamma blogg och hon passar perfekt för uppdraget att skriva försättsbladet till kalendern. Hon lyckas verkligen, i skrift förmedla all sorg och smärta hon känner så himla bra. Har man en gång börjat läsa så går det inte att sluta... Jag kommer definitivt att köpa kalendern, samt att uppmana fler att göra det samma.
Hejsan, vill bara säga att det är underbart det du gör, att starta en sån kalender b.la! Verkligen underbart!
Jag ska köpa den! ABSOLUT!
Följer med Victors mammas blogg.
Gråter floder bara jag ens tänker på dom.
Hon skriver så bra!
Hej, måste också hålla med vilket Jättefint initiativ jag tycker detta är av Dig och vilken Ära för Sofie. Det kommer hon greja galant, för mig och Många fler är hon redan en stor författare! Vilken talang!!
Ser framemot att köpa kalendern och jag lovar sprida det vidare!!
Hej Marie.. Det var en jättebra ide att ta kontakt med Sofie om detta.. hon är såå duktig att skriva. Jag har "tjatat" på henne många gånger, skriv en bok eller bara dikter.. vad som hellst..det skulle bli jätte fint och bra.. hon säger bara jag kan inte..MEN HON KAN..det vet vi ju alla.. så kör på..
kram
Christer
